Netherlandish Northern Renaissance Painter, ca.1460-1523 Netherlandish painter. He is known as the last of the 'Flemish Primitives'. Although born in the northern Netherlands, he moved to Bruges as a young man, and most of his work expresses the impassive, unmannered, microscopically realistic approach peculiar to south Netherlandish art in the time of Jan van Eyck. David was skilled at synthesizing the art of several important south Netherlandish predecessors, adapting, for instance, the compositions of van Eyck and the technique of Hugo van der Goes. He was also influenced by Hans Memling,   Related Paintings of DAVID, Gerard :. | The Nativity dfgs | The Nativity (detail) xir | Madonna and Child with the Milk Soup dgw | Triptych of Jan Des Trompes (rear of the wings) tye | The Marriage at Cana fg |
Related Artists:
Adolf Holzel
(13 May 1853 - 17 October 1934) was a German artist/painter. His style developed from Impressionism to expressive modernism. He was born in Olomouc in Moravia, the son of the publisher Eduard Hölzel. In 1871 his family moved to Vienna, and from 1872 he studied painting at the Vienna Academy. He continued his studies in Munich at the Kunstakademie beginning in 1876. There he became acquainted with the painter Fritz von Uhde and painted in a style influenced by Impressionism. From 1888 to 1905 he worked in Dachau, where there was an artists' colony. Already during his time in Dachau his work began moving toward abstraction, reflecting his interest in such principles as the golden section and Goethe's Theory of Colors. He taught at the Stuttgart Academy, and paintedefour years before Wassily Kandinskyean abstract painting (Composition in Red, 1905). Among his students the so-called "Hölzel circle" developed, including Oskar Schlemmer, Willi Baumeister, Max Ackermann and Johannes Itten. In 1919 Adolf Hölzel left the Stuttgart Academy and went into retirement. He died in Stuttgart in 1934.
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.
Cornelis Janssens van Ceulen
(also Cornelius Jonson van Ceulen, Cornelius Johnson, Cornelis Jansz. van Ceulen and many other variants)(bapt. October 14, 1593, London - bur. August 5, 1661, Utrecht) was an English painter of portraits of Dutch or Flemish parentage. He has been described as "one of the most gifted and prolific portrait painters practising in England during the 1620s and 1630s". Janssens van Ceulen was born to Dutch or Flemish parents in London - his father had been a refugee from Antwerp, and the family had originated in Cologne. He was baptised at the Dutch church at Austin Friars, the son of Johanna le Grand and Cornelius Johnson. He may have been trained in the Netherlands, and was certainly influenced by other artists from the Netherlands, but he was active in England, at least from 1618 to 1643. In the 1620s, he lived and had his studio in Blackfriars, London, as did Anthony van Dyck; it was just outside the boundaries of the City of London, and so avoided the monopoly in the City of members of the London painters' Guild. He married Elizabeth Beke of Colchester in 1622. Janssens' son (Cornelius Janssens, junior) was born in 1634. He was also a painter. Janssens' daughter was married to Nicholas Russell of Bruges. Janssens moved to Canterbury in the mid 1630s, living with Sir Arnold Braems, a Flemish merchant. Janssens continued to live in England until after the outbreak of the English Civil War, but in October 1643, apparently at the insistence of his wife, he moved to Middelburg, and between 1646 and 1652 he lived in Amsterdam, before settling in Utrecht, where he was buried.